Batteriets urladdningsdjup har stor påverkan på cykellivslängden. Det beror på att det positiva elektrodmaterialet pb02 har låg bindningsstyrka. Vid urladdning omvandlas det till pbs04, som sedan omvandlas tillbaka till pb02 vid laddning. Volymen hos pb02 är mycket större än hos pbs04 (volymförhållandet är cirka 2:1).
I den positiva plattan expanderar och krymper därför det aktiva materialet upprepade gånger. Bindningen mellan partiklarna försämras gradvis, vilket gör att batteriet förlorar sin urladdningsförmåga och omvandlas till ”anodslam”. Då försämras prestandan hos batteriet i Chinese electric bike kit tills det når slutet av sin livslängd.
Ju större urladdningsdjup, desto mer expanderar och krymper materialet och desto större blir skadorna på det aktiva materialets bindningskraft. Det förkortar livslängden och minskar antalet laddningscykler. I teorin bör djupurladdning undvikas och batteriet användas med grunda urladdningar och laddningar, förutsatt att laddaren och batteriet är särskilt anpassade till varandra.
I praktiken är dock laddarens spänning relativt hög, och det sker mer eller mindre överladdning på grund av laddarens prestanda, variationer i själva batteriet, laddningsvanor och laddningshastighet.
Långvarig överladdning i kombination med frekvent laddning påverkar batteriets livslängd kraftigt. Den bästa laddningen utgår från de faktiska förhållandena. Laddningsfrekvensen bör bestämmas utifrån den vanliga användningsfrekvensen, körsträckan, anvisningarna från batteritillverkaren och prestandan hos den medföljande laddaren.
För de flesta användare är det bäst att ladda batteriet när urladdningsdjupet är 50–70 %, vilket ger batteriet så lång livslängd som möjligt. Vid användning kan detta räknas om till körsträcka, så att batteriet laddas en gång när det behövs.