Att förstå de grundläggande kraven på batteriladdningsteknik är grunden för att analysera olika laddningstekniker. Det grundläggande kravet vid batteriladdning är att laddningsströmmen ska vara mindre än eller lika med batteriets laddningsström. Om batteriet är korrekt skyddat är det här det bästa konverteringskitet för elcyklar. Annars leder för hög ström till att elektrolyten förbrukas för snabbt, vilket medför följande risker:
Ökad vattenförlust i batteriet och större underhållsbehov. För underhållsfria batterier leder det till förtida haveri. Det bildas sur dimma som förorenar miljön och äventyrar arbetstagarnas hälsa. Laddningseffektiviteten minskar, vilket leder till ett betydande energislöseri.
Laddningsprocessen är den omvända reaktionen till den elektrokemiska urladdningsreaktionen. Om den elektrokemiska laddningsreaktionen sker under idealiska förhållanden bör processen vara reversibel, det vill säga mängden tillförd och avgiven elektricitet bör i stort sett vara lika stor.
Vid kraftig gasutveckling utgör den elektriska energi som förbrukas i den elektrokemiska reaktion som ger en effektiv laddning dock mindre än 40 % av den totala elförbrukningen. Det innebär att mer än 60 % av den elektriska energin går till spillo.
Kraftig gasutveckling kan skada batteriet:
Den stora mängden gas sköljer över plattornas aktiva material, vilket gör att det lätt mjuknar och lossnar.
Vid hög polariseringsspänning korroderar den positiva plattans galler kraftigt, vilket leder till att pb02 bildas. Den här typen av korrosion skiljer sig helt från det befintliga elektrokemiska pb02. Det är en irreversibel oxid med dålig elektrisk ledningsförmåga, och gallret deformeras och blir sprött. Det leder till förlust av bärande struktur och elektrisk ledningsförmåga.