För att möta elcykelbatteriets behov av kortvarig laddning med hög kapacitet måste konstantspänningen höjas till 2,47 V eller 2,49 V vid trestegsladdning med konstant spänning och strömbegränsning.
På så sätt överskrids syreutvecklingsspänningen på den positiva plattan och väteutvecklingsspänningen på den negativa plattan med bred marginal, men det är användbara delar på en fatbike.
För att minska laddningstiden har vissa laddartillverkare höjt strömmen vid konstantspänningsladdning och underhållsladdning. När laddningsindikatorn visar att batteriet är laddat har det i själva verket inte blivit fulladdat, vilket kompenseras genom att höja underhållsladdningsspänningen.
Därför överstiger underhållsladdningsspänningen hos många laddare 2,35 V per cell, och syreutvecklingen är fortfarande omfattande under underhållsladdningsfasen.
Batteriets syrecykel fungerar dock inte bra, så det förlorar hela tiden vätska under underhållsladdningen. Ett högre konstant spänningsvärde säkerställer laddningstiden, men sker på bekostnad av vattenförlust och sulfatering.
Ett lågt konstant spänningsvärde gör det svårt att säkerställa laddningstiden och att batteriet blir fulladdat. Genom att förbättra batteriets gallerlegering, höja gasutvecklingspotentialen, förbättra syrecykelns funktion och öka effektiviteten i förseglingsreaktionen kan den maximala laddningsspänningen hållas under 2,42 V, det vill säga väteutvecklingspotentialen är lägre.
Detta leder oundvikligen till längre laddningstid. Därför behöver en negativ depolariseringspuls läggas till vid laddning med hög ström (strömbegränsad laddning) för att förbättra batteriets laddningsmottaglighet och göra det möjligt att lagra mer energi under högströmsladdningen. På så sätt förkortas laddningstiden.