De flesta japanska elcyklar drivs med en axel av två huvudsakliga skäl. För det första kräver japansk lag att elcyklar ger elektrisk assistans i proportion till den kraft cyklisten trampar med. Därför måste trampeffekten mätas, och en kraftmätningsmekanism måste monteras på vevaxeln (sensorer som kombinerar drivmekanismen med kraftmätningsmekanismen).
För det andra saknar Japan fördelen av att kunna tillverka högeffektiva navmotorer. Jämfört med inhemska navmotorer är vissa elmotorhjul som tillverkas i Japan sämre när det gäller storlek och vikt (de är större och tyngre).
Det finns också en typ av friktionsdrift, där kraften överförs genom friktion mot däcket. Fördelen är att hastigheten kan sänkas genom förhållandet mellan diametern på elcykelkonverteringssatsens 20-tumshjul och däcket, samtidigt som en reduktionsmekanism kan utelämnas. Motorn driver däcket direkt.
Nackdelen är dock tydlig: cykeldäck blir ofta skeva eller deformerade, vilket direkt påverkar transmissionens effektivitet och mekanismens tillförlitlighet.
Därför måste särskilda, förtjockade och bredare däck samt stålfälgar användas för att motverka deformation och göra hjulet rundare. Det gör det mycket besvärligt att sköta det dagliga underhållet och byta delar.